My. N. L. Phan.

Make a wish....

MISSLUONG, MY UNTOLD STORY - Depression & Ångest, TANKAR & KÄNSLOR #jagärjag, miisluong, mindfulness Permalink0
For your 28th Birthday!
 
haha det låter ganska konstigt att skriva så. Men ni förstår nog vad jag menar ändå.
God morgon bloggen och er fina läsare! Hur har er natt varit?

Min har var knepig som alla andra senaste nätterna, men jag överlever och det är en ny dag, det är jag tacksam för. JAg gick upp dels för att jag har så svårt att somna om och det är ledig dag både för mig och Jinn. Jag kan inte vara taskig och ligga kvar och vrider fram och tillbaka och förstör hans sömn, så jag gick ut till vardagsrummet och tänder ljus och ha min morgon mystund. Sa hejdå till Francis för en stund sen som gick till skolan. Min födelsedag i år var väldigt unikt och förutsettsbar men också oförväntad. Både på gott och ont men det goda tog över det onda så klart. Det vändes efter Jinn kom hem från jobbet och försökte trösta mig efter helvetets moln på förmiddagen som följd av senaste dagarnas ångest.

För att inte verka alltför nedstämd och göra denna inlägg för deprimerad så ska jag försöka, försöker så gott jag kan att hålla mig kortfattat och inte alldeles för djupgående. Jag hoppas också att ni inte misstro mina ord när jag skriver, jag är tacksam för allt jag får och fått och kommer att få i framtiden. Det är inte att jag är otacksam och gnäller dag in dag ut. Men ibland kan vissa känslor, upplevelser och erfarenheter, sitta kvar hos en en väldigt lång tid. Utan att man ens tänker på det egetnligen. Det är först när likartade händelser eller tillfällen som inträffas, det är då dessa känslor dyker upp igen. Man kan dra parallellt med när man separerat med någon eller förlorat någon och behöver genomgå alla dessa årsdagar, träffar, möten, högtider, etc. Oftast är det första året det värst tänkbara. I min situation så har detta tyvär pågått kanske mer än 1 år som är det värst tänkbara, kanske pågått alldeles för länge. Jag ska inte gå in på detaljer men som barn och man inte riktigt fått den där bekräftelsen som små barn (eller tonåringar) behövdes som mest vid den åldern. Det kan såra en ganska djupt, oerhört djup måste jag medge. Och det är inte säkert att omgivningen gjorde det med mening eller av elakhet. Omgivningen kanske inte ens förstod att det lilla barnet är sårad. Ibland vill man kanske som barn inte vill vara till besvär eller inte vill bli bortstött på grund av något man sagt eller gjort, då är det lättast att bara hänga på. Det låter så sorgligt jag vet, men så illa är det inte för nu pratar jag kanske bara om det sorgliga. Men självklart har det även varit lyckliga dagar och minnen. Kanske också därför som den här lilla barnet, barnet och barnet, kanske lika gärna säga att det är denna lilla flickan vi pratar om är mig. Om ni inte redan listat ut. Lyckliga dagar och minnen vägde mer än det sorgliga, därav besvärde jag mig heller inte att utrycka eller uttala mig att jag också är sårad. Dagar går till år, då är det nästan löjligt och ta upp dessa sårande saker, men vad visste jag i den åldern. Att man blir så oerhört djupt ledsen och sorgsen varje gång den dagen närmar sig, vad det egentligen innebar. 

Tonårslivet, hormoner, PMS, ja allt som man kan relatera till att det är så här livet är, det är inte lätt att växa upp. Fortfarande i vuxen åldern förstod jag inte varför. Nu ska jag inte sitta här och ljuger men, någonstans anade jag vad det var men jag trodde ändå itne att det skulle vara det som var orsaken. Först nu när jag är 27 år som jag förstod vad det hela egentligen handlade om. Det är fruktansvärd ledsamt att det ska behöva dra ut så många år och lidande. Men än är jag inte så gammal, jag fyllde 28 år igår bara. I'm not getting old, i'm getting better! Förhoppningsvis också visare. 

Ber verkligen om ursäkt att ni (ni som är morgonpigg) stöter på en sådan här ledsamt inlägg, dock tror jag inte att det är någon av er läsare som är morgonpigg, även om ni är morgonpigg så är nog sanolikheten inte så stor att ni kikar in i min bogg så här tidigt direkt. Så det gör inget. Jag är alltid sådär filosofisk (säger man så?!) lagom tidigt på morgongen eller om nätterna. Haha, och när jag är ensam. JAg har svår att blogga när jag sitter bland folk, då blir jag så tanksprid och distraherad av alla röster och saker jag inte vill höra eller se. Dock att sitta på ett fik där jag inte känner någon, där är det behaglig att blogga också. 
 
Okej, jag vill skriva mer, jag har så mycket ord som bara svämmar för fullt inom mig, men jag får nog hejda mig denna morgon så jag inte skrämmer iväg er det första jag gör tidigt på morgnen. Det är väldigt kul att ni har hittat tillbaka hit, jag har ingen aning vilka ni är om jag ska vara helt ärligt. JAg har mina aningar men samtidigt är jag inte helt säkert. Några enstaka utav er vet jag, och jag är oerhört tacksam och glad för att ni vill följa med mig och min resa. Oavsett vilken anledning som för er hit så hoppas jag att ni stannar och hänger med mig resten av min resa. Jag har en otroligt lång resa kvar att gå.....

igår gjorde jag ytterligare en önskning... 
 
A new chapter of life for you, begins today. Say goodbye to your past and for the future, pave the way. Full of happy anecdotes, let a new story unfold. Smiles, laugh, share, cry… be carefree and bold.
Happy 28th birthday lilla My.


Till top