My. N. L. Phan.

God kväll! 

 

Om ni hann läsa mitt förra inlägg kommer ni att förstå denna, men kanske ändå rörig för denna hamnar före den ni nyligen läste. Ash, nu krånglade jag till det igen. Jag hann inte blogga något på självaste födelsedagen så jag lägger in det i efterhand. Jag vet inte ens varför jag berättar detta, så himla onödigt! 

Hur som helst, jag hade som sagt en otroligt jobbig förmiddag på min födelsedag. Hade som sagt redan jobbiga dagar innan igår, därmed blev några träff inställda för jag inte var i form att träffas. Det jag såg så framemot ställdes också in, nämligen bakmys med Tiina och barnen på förmiddagen. Var på väg att strunta i att gå ut och äta till och med. Men när Jinn kom hem från jobbet försökte ..

.....................

 

Men Jinn försökte trösta mig med allt möjligt, bland annat med rosor och han gav mig all energi han hade. Jag tänkte, han ändå ansträngt sig, och nu när jag har ställt in så många träff, jag borde åtminstone vara snäll mot mig själv och unna mig en middag ute. Sen fick jag även väldigt gulliga grattis meddelande och peppande ord. Det gav mig lite krafter också. Tog en dusch och försökte anstränga mig lite för att ändå "göra mig fin", jag såg hyfsat ut i alla fall, Jinn var stilig i skjorta. Han är så lat så han brukar inte ta på sig skjortor å sånt nuförtiden. Men igår gjorde han det. Vi gick till ett ställe som jag redan varit på förut och vet hur deras mat är. Säker kort är säkrast en sån här dag med en sån temperament som jag hade. I mina tankar tänker jag hela tiden på att vi äter middag sen åker hem och myser, för jag var väldigt trött inombords och ville bara sova egentligen. Tänkte säga till JInn att jag skippar nog deras efterätt och äter något hemma senare istället, för jag blir så mätt nu. Innan jag hann säga något så fick jag present och vykort när huvudrätten kom. Jag fick så dålig samvete för i år har jag inte gjort något för JInn på sin földesedag. Det var ju samma dag som jag gjorde titthålsoperation för utredning därför blev allting bara blää. Inget firande i år tänkte jag.  Rätt som det var så skulle vi ta notan och sen åka hemåt, men först behövde jinn kolla upp någon tidning sen behövde han köpa bröd till frukost. Suverät tänkte jag, då åker vi till Netto så jag kan kolla om det finns billiga frukter samtidigt. Som vanlig kan jag inte låta bli att gå runt hela butiken trots jag bara ville åt deras grönsaksavdelning. Fortfarande här förstod jag inte att jinn var egentligen rätt skumt den kvällen. Vadå kolla någon tidning och sen köpa bröd?! hehe

Jag började tappa tålamodet när Jinn ena stunden pratar om att vi kanske ska ut å träffa Fossan för han hört av sig. Då såg jag faktiskt framemot det, för nu när jag ändå är ute då ville jag inte hem, men han var seg och inte svarde så Jinn ville hem emellan. Jag blev nästan besviken för nu när jag väl ville ut så vill han hem?! Jag stessa honom att ringa Fossan så kan vi vänta på honom i bilen till och med. Men Jinn försökte övertala mig att han svarar inte och vi måste ändå bära upp grejerna, och jag bah, men det är väl inte så bråttom med grejerna. Jag gav upp när jinns viktigaste anledning var..." älskling, anh behöver också gå på toa". ( hehehehe så typiskt jinn)

 

Ja ja, sa jag, då få du inte bli sur om jag blir lat och inte orkar gå ut sen när fossan hör av sig, varnade jag honom. Jag hade så rätt, direkt vi gick upp de första trapporna kände jag att dt blir lika väl och vara hemma, så jag tänkte inte mer på att gå ut den kvällen. Jag bar på clemintin lådan, och då detta hände. Dem är så söta,,

Jinn har tydligen pratat ihop med godingarna här i Borås för att överaska mig hemma. Linnea, Calin, Francis, Leon och Yen var på plats när jag klev in, först såg jag lite presenter på bordet i vardagsrummet, men trodde bara att det är jinn som ordnat ännu mer presenter till mig. Då började dem sjunga och kom ut  från köket med tårtan och dem sprängde de här små smällare. Jag fattade ingenting.Vi samlades mellan vardagsrummet och hallen och då gick brandvarnaren igång, så panick önska och blåsa ut ljusen. Jag blev så rörd och så känslosam som jag är fick nästan tårar och kramkalas sattes igång. Haha så sött. (Sist jag blev överraskad var på min student, studentfesten som ordnades i Lysekil, så det var längesen. Den gången i vietnam räknas inte för jag typ anade redan det. dessutom var det utomlands också. Nu pratar jag om hemmaplan.) 

 

Det var enkelt men så mycket närvaro, glädje och kärlek, det var allt jag behövde. Därmed var årets födelsedags det bästa som hänt kan man säga. Den räddade mig. Jag är så tacksam. Jag hade på känn att jag var på väg att trilla ner i det mörka hålet igen, men någonstans så händer det inget. Jag varken ramlar men heller inte kan gå framåt. Men efter födelsedagen så kunde jag slänga en tungt del av ryggsäcken och kunde ta några steg framåt igen. De enkla men så äkta och ärliga hälsningar och uppvaktningar jag fått i år, dem betyder så mycket för mig. Fick även blombud från min käraste lillebror, han är underbar. 

 

Jag vet inte om jag ritkigt fått ut det jag vill förmedla i inlägget, men jag får hoppas att ni förstår och känner av vad jag vill berätta. Jag känner bara att nu skriver jag novellinlägg igen, och skrattar för mig själv, igen. Därför kommer lite bilder i en egen inlägg istället. Sist men inte minst, tusen tack för de fina gratulationer ni som tagit er tid och grattat mig. All kärlek till er!