EVERYDAY is a struggle

 
 
Vill egentligen inte oroa er med denna inlägg men jag kan inte låtsas att allring är bra när det inte är det. Jag avskyr något in i helvete mina hjärnspökar! Jag är så less och trött på dem. jag vill bar begrava dem så långt långt långt långt långt ner i marken att de aldrig kan komma i närheten av mig. Men vad hjälper det, de är ju spökar. Oavsett vad man gör med dem så finns dem alltid där. oavsett. Så jäkla orättvist! !!! !!!! !!! hjärnspökar. ångesten. paniken. hjärtklappningen. fortfarande jobbig och tär på en som dag ett . Värst av allt är att ingen ser och ingen märker något. ingen. verkligen ingen. onsynlig sjukdom. så utmattad.
 
 
 

Kommentera här: