everything is not what it seems
God morgon! Den här lilla plutten har varit vaken sen klockan strax innan 7 idag. Jag och läkaren kommit fram till att tröttheten de första timmarna jag vaknar ur propavan som är min nattmedicin (egenligen mest för till vid behov, men jag har faktsitk fått, snarare bestämt att ta de varje natt för jag drömmer så mycket jobbiga och mardrömmar, dessa tabletter minskar minnet av de drömmar jag drömmer). Ja, det är just biverkningarna av medicinerna. Så jag måste bara acceptera och överväga hemska drömmar eller tröttheten, och göra något åt det jag bestämt mig för.
Juste idag skulle det ju inte vara något känsloinlbandade med mina inlägg, ni ser, Doris träder fram direkt här. Hur som helst. Jag har iallafall ätir frukost och läst, har typ bara några sidor kvar av boken "Sluta jämföra dig med andra, våga vara dig själv", väldigt givande bok. Skriver en egen recension om den vid ett annat tillfälle, och när jag läst ut så klart. Jag tänkte bara berätta något jag inte hann igår. Gällande då när jag omplanterade mina orkideer. Sen jag flyttade hit till bostadrätten, har jag själv, eller vi fick som inflyttningsgåva av min äldsta syster och svåger en kruka med två olika sorter orkideer. Jag måste erkänna och ta fram skämskudden, trots att min mamma har så många fina och friska växter hemma så vet inte jag hur jag skulle sköta de själv. Helt makalös!
Ja, jag ska försöka att inte skriva för långt heller, men hur som helst, hann de så klart dö, blommorna föll en efter en. Sen skulle vi iväg på vår preweeding resa till Vietnam mellan mars och april. Då bad jag mamma om hon kunde rädda den åt mig. När jag kom hem så har den fått mkt kärlek och näring men det skulle ta tid sa mamma, man få inte påskynda dem. Sen köpte jag själv två st när det var på rea vid ett tillfälle när jag handlade på Ica Maxi. (Har innan dess bara vågat köpa grönmurer, för de är betydligt lättare att skötas om). Orkideerna blommorna höll ett bra tag måste jag säga, men även de föll en och en. Jag tagit åt mig råd och hjälp men ändå så lyckades jag inte. Tills nu förhoppningsiv. Det tog tid, det förstod jag nu när jag är rätt så på läst få jag ju då ta åt mig äran. När jag såg de nya topparna eller knopparna började gror, vad lycklig jag blev. Nu förstår jag ju att växterna är som vi människor, de behöver ju kärlek också, och framför allt, bli sedda!
Då har jag tittat till de oftare, varje dag, eller hela tiden egentligen, så sfort jag ser att något ändrat elelr ah, så gör jag av med det. Och till det jag nu vill komma till. Äntligen fick de nya gjord. Eller ska berätta jag förstår vad min mamma och min lillasyster lärde mig, men det var först när jag youtubade och googlade och se HUR de kan se ut när de inte mår väl, som jag först kunde verkligen förstå när dem inte mår bra.
Nu är alla ompysslade, så jag hoppas att de fortsätter att blomma upp igen. Juste, den tredje jag har var en gåva från bröllopet, den var tilsammans med en mixad plantering med två andra växter, och där var det svårt tyckte jag. För jag vet nu att jag inte ska dränka de i vatten, men när de är tillsamamns med annan växt, vad gör jag då. Nu när jag ändå gjorde om de andra så "plockade" jag isär den här krukan eller så, så även dem hoppas jag klarar sig som jag nu hittat på. Oj, det blev långt ändå, herregud, jag är sämt på att kortfatta saker och ting.
OKEJ, till det jag verkligen ville skriva, jag ska visa er bilden, sen tyckte jag att det var häftigt, för att, den som hade den "finare, friskare" grenen (jag kan inte växtspråk så ni få ursäkta mig), den trodde jag behövde minst rensa av döda rötter osv. Men gud så fel jag hade när jag väl tog ut dem, och skulle lägga i ny jord. Det var den som hade mest döda och möger på den gamla jord elelr så. Så det bara slog mig ytterligare än gång, att saker ser inte alltid ut så som det ser ut. Man måste gå på djupet eller öppnar upp det för att se. Så att gå runt och anar, eller funderar kommer man ingen vart, det gäller att våga ställa frågan eller våga agera annars vet man aldrig. Ah, det var typ det jag skulle vilja dela med mig bara.
Juste idag skulle det ju inte vara något känsloinlbandade med mina inlägg, ni ser, Doris träder fram direkt här. Hur som helst. Jag har iallafall ätir frukost och läst, har typ bara några sidor kvar av boken "Sluta jämföra dig med andra, våga vara dig själv", väldigt givande bok. Skriver en egen recension om den vid ett annat tillfälle, och när jag läst ut så klart. Jag tänkte bara berätta något jag inte hann igår. Gällande då när jag omplanterade mina orkideer. Sen jag flyttade hit till bostadrätten, har jag själv, eller vi fick som inflyttningsgåva av min äldsta syster och svåger en kruka med två olika sorter orkideer. Jag måste erkänna och ta fram skämskudden, trots att min mamma har så många fina och friska växter hemma så vet inte jag hur jag skulle sköta de själv. Helt makalös!
Ja, jag ska försöka att inte skriva för långt heller, men hur som helst, hann de så klart dö, blommorna föll en efter en. Sen skulle vi iväg på vår preweeding resa till Vietnam mellan mars och april. Då bad jag mamma om hon kunde rädda den åt mig. När jag kom hem så har den fått mkt kärlek och näring men det skulle ta tid sa mamma, man få inte påskynda dem. Sen köpte jag själv två st när det var på rea vid ett tillfälle när jag handlade på Ica Maxi. (Har innan dess bara vågat köpa grönmurer, för de är betydligt lättare att skötas om). Orkideerna blommorna höll ett bra tag måste jag säga, men även de föll en och en. Jag tagit åt mig råd och hjälp men ändå så lyckades jag inte. Tills nu förhoppningsiv. Det tog tid, det förstod jag nu när jag är rätt så på läst få jag ju då ta åt mig äran. När jag såg de nya topparna eller knopparna började gror, vad lycklig jag blev. Nu förstår jag ju att växterna är som vi människor, de behöver ju kärlek också, och framför allt, bli sedda!
Då har jag tittat till de oftare, varje dag, eller hela tiden egentligen, så sfort jag ser att något ändrat elelr ah, så gör jag av med det. Och till det jag nu vill komma till. Äntligen fick de nya gjord. Eller ska berätta jag förstår vad min mamma och min lillasyster lärde mig, men det var först när jag youtubade och googlade och se HUR de kan se ut när de inte mår väl, som jag först kunde verkligen förstå när dem inte mår bra.
Nu är alla ompysslade, så jag hoppas att de fortsätter att blomma upp igen. Juste, den tredje jag har var en gåva från bröllopet, den var tilsammans med en mixad plantering med två andra växter, och där var det svårt tyckte jag. För jag vet nu att jag inte ska dränka de i vatten, men när de är tillsamamns med annan växt, vad gör jag då. Nu när jag ändå gjorde om de andra så "plockade" jag isär den här krukan eller så, så även dem hoppas jag klarar sig som jag nu hittat på. Oj, det blev långt ändå, herregud, jag är sämt på att kortfatta saker och ting.
OKEJ, till det jag verkligen ville skriva, jag ska visa er bilden, sen tyckte jag att det var häftigt, för att, den som hade den "finare, friskare" grenen (jag kan inte växtspråk så ni få ursäkta mig), den trodde jag behövde minst rensa av döda rötter osv. Men gud så fel jag hade när jag väl tog ut dem, och skulle lägga i ny jord. Det var den som hade mest döda och möger på den gamla jord elelr så. Så det bara slog mig ytterligare än gång, att saker ser inte alltid ut så som det ser ut. Man måste gå på djupet eller öppnar upp det för att se. Så att gå runt och anar, eller funderar kommer man ingen vart, det gäller att våga ställa frågan eller våga agera annars vet man aldrig. Ah, det var typ det jag skulle vilja dela med mig bara.
Måste bara tilllägga att, jag förstod aldrig känslan när man ser de första knopparna börjar sticka ut (eller hur man nu säger?!) Ash, ni vet jag menar. Den känslan, vilken glädje och lyckorus känsla, det var så harmoniskt ögonblick.
Jag fick dessa bilder från mamma härom veckan, att min kruka har nu blommat ut ♥
