Recidiv

En lugn och stilsamt höstväder idag. Igår och förr igår regnade och blåste det så mycket att man knappt vågade gå ut genom dörren. Inte för att man inte tyckte om regn och rusk, snarare jag vill inte mina paraplyer ska få stryk och sen måste köpa nya. Skämt å sido, även om jag hade massa paraply jag kan slösa bort men att gå ut genom dörren var det ändå det sista jag ville göra. Innan Jinn åkte iväg till jobbet idag satt han och bläddare igenom en del låtar som han ville förnya till sin spellista, vilket fick mig att tänka. När var det senast som jag ens lyssnade på låtar med text både asiatiska eller västerländska? Det närmaste jag minns var när jag åkte på roadtrip med flickorna och Lydia frågade många gånger vad ska vi sätta på för låt. Till svar blir det alltid, vad som helst, di My lyssnar på det du/ni vill lyssna på. Men i själva verket hade jag inga låtar jag ville lyssna. Jag kan ju inte be henne sätta på mindufullness och relaxing musik när vi ska på roadtrip. Så nu sitter jag och lyssnar på min spellista "nostlagi- egen bubbla" i spotify. När jag väl gjorde det ville jag sjunga, något som jag numera inte gör längre. Jag satt på några låtar som jag sjöng i köket, stackars grannarna. Konstigt, jag som älskade sjunga karaoke. Sist jag sjöng var på vår bröllop, en sång till min kära make. 
 
Tyvärr höll spellistan igång inte så länge, jag kunde inte rikigt koncentrera mig och skriva, nu är den tillbaka på "relaxing" spellista. Mycket skönare och stilsamt, jag föredrar numera bara denna sorten av musik när jag själv väljer musik. på tal om något helt annat, har ni hört ordet "recidiv" förut? Vänner och läsare som arbetar inom vården vet precis vad jag pratar om, men för er som inte träffat på ordet så är det ett finare ord inom sjukvården för återfall, bakslag, försämring. Jag kommer i kontakt med ordet på jobbet  allra mest vid rapportering eller rond med läkare om patienter, tex, att enligt röntgen bilden visar patienten har fått recidiv av sin cancer. Jobbiga besked man behöver ge patienten och anhöriga, men vi måste berätta, och försöker på bästa sätt hjälpa dem att bevara tiden som är kvar och livskvalitet så mycket som möjligt.

Med det vill jag berätta för er att jag denna gången är patienten som läkaren berätta för mig att jag har fått recidiv av min depression. Beklagligtvis är denna gången ännu värre än 1,5 år sedan då diagnosen ställdes. Passerad på en hel del faktorer som jag redan anade/kände till  och ytterligare saker som jag inte var beredd att möta gjorde att min tillstånd är mycket sämre. Djup depression, jag är väldigt ledsen och frustrerad över detta, ännu mer livlös än någonsin. Detta hände för drygt två dagar sedan d.v.s då jag träffade läkaren, en onsdag var det i alla fall, idag är det lördag väl? Har emellan åt tappat bort dagarna om jag ska vara ärlig. Även tider, jag är långsamare i rörelserna, trött, orkes- kraftlös och ur fokus. Jag stannar nog här för denna inlägg. Jag har lite disk som jag ska plockas ur diskmaskinen, sen behöver jag vila mig igen. Det var egentligen något mer jag tänkte skriva, men även det har jag också glömt. det dyker väl upp någon gång när jag inte tänker på det säkert. Men jag förösker kämpa på, jag tro på att det en dag kommer jag att finna glädjen igen. Men det kommer att ta sin tid, väldigt lång tid .....
 
 
[throwback Paris 2014] 
“To get through the hardest journey we need take only one step at a time, but we must keep stepping.”
1 Luu:

skriven

Kämpa på Nadja ..

Svar: tack Luu,,,, tack för din genuin närvaron och stöd <3
My Nadja Luong

Kommentera här: