when life gets blurry adjust your focus

Kära lilla Mysan! Glöm inte att du är stark och modig som gör det du gör just nu! Kämpa på!
 
Lite pepptalk till mig själv, som så många på senaste tiden jag mött på slutar aldrig att påminna mig om det heller. Dem har rätt allihopa, och jag vet att jag är stark och modig som våga erkänna allt detta och dessutom prata öppet om det också. Det är bara den lilla flickan är såpass sårad, skör och sårbar att hon har svårt att tro att allt detta är på ritkigt, ser de här människorna verkligen mig? Hjälper dem verkligen? Bryr de sig verkligen om MIG? alltså MIG? Tänk om allt detta bara är en dröm, när jag vaknar så lämnar alla mig ändå, och återigen är jag där ensam och bär på mig smärta och ytterligare lidande?! Det är henne jag har fått kämpa med, om ni inte redan förstått det. Jag vet att det är jobbig när jag hela tiden delar in mig i två olika personer och pratar med dem som tredje person. Låter så galet och typiskt "psykisk sjuka" människor gör, i andras ögon är det så, jag vet det. Jag kan inte ändra på deras inställning, så jag har bara fått kämpa och ignorera dem och tro på mig själv. Att jag inte är galen som dem tror, utan detta är det bästa sättet jag kan göra för mig själv. det är som nrä jag träffar läkaren, psykologer, och alla människorna som på ett eller annat sätt har hjälpt mig. Det undrar också många gånger, hur kan en sådan stark, självständig med så kloka inställningar på livet och så kompetens med det område hon arbetar med, HUR kan den här kvinnan vara så svag, sårbar, skör och så liten emellan åt?!
 
Ja, det är väl det som gör att det är extra svårt att ha en klar blid just i mitt fall. Hade jag varit tyst och liten och inte vågar säga så mycket hela mittt liv (hittills), ja då är det mycket lättare att bara säga till henne gör så här och göra sådär. Men nejdå, miss luong, numerar missis L.Phan, hon vet. Hon vet vad hon egetnligen vill. Det är det som är kruxet med det hela. Men men, någon gång måste man få den suddiga bilden bli klarare och sedan få till en bra bild. Även om många bilder blir suddiga, så finns det säkerligen minst en eller två bilder som har extra fokus och blir bra. Det få vi va glad över. Bättre få men bra och genuina bilder än en massa suddiga onödiga bilder.
 
För att sammanfatta det hela, efter samtalet med läkaren var allting bara mörk igen även det hon sa till mig lät väldigt vettigt och klok. Jag tyckte det var ett bra samtal, även dem möten jag hade häromdan, det kanske jag redan berättat kanske. Men ändå var sååå jäkla jobbig inombords så jag satt där och storgråta igen. Men sen så orkar jag inte gråta mer, lustig eller. Bara bestämde mig för att inte gråta mig, skämt å sido, det var jätte jobbig men vad ska jag göra liksom. Jag fick i alla ökning på medicinen vilket jag också nämnde i förra (halv suddiga inlägg), då tog jag det och åt frukost så gott jag kunde. Sen tittade jag på mina växter som jag bara struntat i senaste dagarna. För att distrahera mig satte jag igång med att plantera om dem, prio ett var orikiderrna som jag i början råkade vattna för mycket, så måste byta ut jord och ta bort gamla rötter osv. Men jag ska skriva kort idag bara, så när jag tog tag i dem, tyckte jag att resten, vilka var grönmurer och en som jag inte vet vad den heter men den fick vi med från min kusin när han flyttade. Fick två men jag lyckades bara ta hand om den ena. Den fick också nytt, större kruka, så jag hoppas att jag kan fortsätta hålla den vid liv ännu längre, Insåg att jag måste köpa några nya större krukor till krukväxten Porslinblomma (jag tror att den heter så), jag har två stycken och de verkar må väl. Det kändes jätte bra, de fick nya jord, och kärlek och energi, det kändes som att jag planterade om mig själv också. Jag tror att jag har skrivit en sådan inlägg förra året när jag började öppnade mig om min depression tror jag. Få kolla upp det senare. Sen blev jag väldigt trött, lav mig i soffan och vilade, sen har klockan hunnit bli 16-17 nånting. Bestämde mig för att ta liste friskt luft, promenad kändes för mottig och handla någongting var också mottigt, men jag hade en hel del sopor efter omplanteringen , dessutom en stor bunt med massa papper som skulle behöva sorteras. I vår förening har vi inget krav att vi ska miljösorteras, men jag och Jinn känner att vi vill göra det, så gott vi kan iallafall. Så då var det ju en toppen ide att promenera iväg och slänga dessa papper och sen tillbaka, 16minuter ute i det friska luften. Det är ett framsteg. Sen hem, äta soppa och rostade mackor igen, det fungerar helt utmärkt, så varför inte. Avslutade kvällen med resten av silkes tofun, därav ser inte det så aptiligt ut, men det är så gott!! Men nu är det slut. Hehe Nu närmar det slut av denna dagen. Jag hoppas att jag sover någorlunda bra inatt så få vi se hur morgondagen blir. Eller förresten, imorgon ska jag föröska ha en bloggdag, där jag inte skriver så mycket känlsor och konstiga knäppa djupa inlägg, utan materiella ting, umh, men så bestämmer vi. Imorgon kör vi på en bloggdag utan känslor inblandade, enbart ord. 
 
Jag önskar er alla en mysig god natt! 
 
Love Missis L.Phan
 
 

Kommentera här: