Missluong - The diary of my life

Recidiv

My Daily Life, My untold story To get through the hardest journey we need take only one step at a time, but we must keep stepping, fighting depression, missluong, my untold story missluong Permalink1
En lugn och stilsamt höstväder idag. Igår och förr igår regnade och blåste det så mycket att man knappt vågade gå ut genom dörren. Inte för att man inte tyckte om regn och rusk, snarare jag vill inte mina paraplyer ska få stryk och sen måste köpa nya. Skämt å sido, även om jag hade massa paraply jag kan slösa bort men att gå ut genom dörren var det ändå det sista jag ville göra. Innan Jinn åkte iväg till jobbet idag satt han och bläddare igenom en del låtar som han ville förnya till sin spellista, vilket fick mig att tänka. När var det senast som jag ens lyssnade på låtar med text både asiatiska eller västerländska? Det närmaste jag minns var när jag åkte på roadtrip med flickorna och Lydia frågade många gånger vad ska vi sätta på för låt. Till svar blir det alltid, vad som helst, di My lyssnar på det du/ni vill lyssna på. Men i själva verket hade jag inga låtar jag ville lyssna. Jag kan ju inte be henne sätta på mindufullness och relaxing musik när vi ska på roadtrip. Så nu sitter jag och lyssnar på min spellista "nostlagi- egen bubbla" i spotify. När jag väl gjorde det ville jag sjunga, något som jag numera inte gör längre. Jag satt på några låtar som jag sjöng i köket, stackars grannarna. Konstigt, jag som älskade sjunga karaoke. Sist jag sjöng var på vår bröllop, en sång till min kära make. 
 
Tyvärr höll spellistan igång inte så länge, jag kunde inte rikigt koncentrera mig och skriva, nu är den tillbaka på "relaxing" spellista. Mycket skönare och stilsamt, jag föredrar numera bara denna sorten av musik när jag själv väljer musik. på tal om något helt annat, har ni hört ordet "recidiv" förut? Vänner och läsare som arbetar inom vården vet precis vad jag pratar om, men för er som inte träffat på ordet så är det ett finare ord inom sjukvården för återfall, bakslag, försämring. Jag kommer i kontakt med ordet på jobbet  allra mest vid rapportering eller rond med läkare om patienter, tex, att enligt röntgen bilden visar patienten har fått recidiv av sin cancer. Jobbiga besked man behöver ge patienten och anhöriga, men vi måste berätta, och försöker på bästa sätt hjälpa dem att bevara tiden som är kvar och livskvalitet så mycket som möjligt.

Med det vill jag berätta för er att jag denna gången är patienten som läkaren berätta för mig att jag har fått recidiv av min depression. Beklagligtvis är denna gången ännu värre än 1,5 år sedan då diagnosen ställdes. Passerad på en hel del faktorer som jag redan anade/kände till  och ytterligare saker som jag inte var beredd att möta gjorde att min tillstånd är mycket sämre. Djup depression, jag är väldigt ledsen och frustrerad över detta, ännu mer livlös än någonsin. Detta hände för drygt två dagar sedan d.v.s då jag träffade läkaren, en onsdag var det i alla fall, idag är det lördag väl? Har emellan åt tappat bort dagarna om jag ska vara ärlig. Även tider, jag är långsamare i rörelserna, trött, orkes- kraftlös och ur fokus. Jag stannar nog här för denna inlägg. Jag har lite disk som jag ska plockas ur diskmaskinen, sen behöver jag vila mig igen. Det var egentligen något mer jag tänkte skriva, men även det har jag också glömt. det dyker väl upp någon gång när jag inte tänker på det säkert. Men jag förösker kämpa på, jag tro på att det en dag kommer jag att finna glädjen igen. Men det kommer att ta sin tid, väldigt lång tid .....
 
 
[throwback Paris 2014] 
“To get through the hardest journey we need take only one step at a time, but we must keep stepping.”

En Produktiv Onsdag

Missluong, My Daily Life #jagärjag, missluong.blogg.se Permalink0
God kvällens! 

Tidigare ikväll satt jag på ett café och höll på att skriva ett inlägg, men hann aldrig skriva färdig den, skulle fortsätta hemma. Väl hemma blev jag helt slut, blev det redan då jag skulle ställa in cykeln. Magkatarr smärtan som jag inte känt på ett bra tag kom tillbaks?! Kanske berodde på att jag åt för fort innan kanske?! Ingen aning, men den smärtan känner jag igen och inget annat hjälper förutom ligga ner i fosterställning minst 20-30min sen släpper smärtan, för det mesta i alla fall. Råkade somna så klart, väcktes av påminelse om att ta nattmedicinen klockan 22.30. På så sätt få jag skriva färdig den långa inlägget imorgon och nu skriver jag denna för att berätta hur min dag varit. Imorgon kommer ni att förstå lite mer vad som hänt senaste veckorna. 
 
Men just idag har det varit en redig produktivt dag. Är jätte glad att allt som skedde idag blev av ungefär som jag tänkt mig. Dock vaknade jag av jobbig dröm, igen. Grät i sömnen tills jag vaknade och fortsatte gråta för det var så verkligt, så sårande, rakt in i hjärtat, igen. Nattmedicinen har hjälpt mig, men det blir någon gång, någon gång såhär som idag faktiskt. Jag kanske vaknat emellan utan att minnas på så sätt "är medicinens effekt över" vilket jag minns drömmarna när jag vaknar "den riktiga gången", om ni förstår vad jag menar. 

Gråter jag så tills jag vaknar blir jag väldigt trött, behövde sova mer men jag ville inte ta risken, så jag spelade lite spel i telefonen. Bestämde mig under tiden jag spelar att innan informationsmötet på jobbet kl.14.30-16.00 ska jag försöka unna mig lite och vara snäll mot min själ. Kan förtydliga att tanken fanns redan igår när jag äntligen fick sängkläderna bytta och mig själv i duschen. En överdrivit lång dusch med varmt vatten, scrubs och avslutades med kallt vatten, pricket över i:et var musiken och ljusen tänd. Dagen till ära blev ansiktsmask, bleka tänderna och meditation (liggande) i 40minuter en suverän kombo! Förutom att unna mig hemmaspa behöver lägenheten också en makeover. Jag börjar med att säga hejdå till dammråttorna som varit och hälsat på mig alldeles alldeles för länge. Sen fick det vara bra, resten tas hand om en annan dag. Mötet jag var på var jobbrelaterad och jag är trycksårsombud från avdelningen. Det jobbigaste var nog när jag cyklade upp och sen gick till fel konferensrum, när jag väl hittat rätt så var det kokhet inne på rummet. Fick ingen luft, jag var varm och svettades, jag dog nästan. Fick sitta och vifta en bra stund med mina papper för att svalka ner, helt förfärlig. Borde ha tagit med mig solfjärden som vi hade som bröllopsgåva, ska nog ha den i väskan i beredskap framöver. Därefter lånade jag lite böcker från jobbets bibliotek innan jag cyklade vidare till Knalleland. Jag skämde bort mig med tre par örhänge, och gott och blandat från en mysig inredningbutik (som jag tycker mycket om) som skall flyttas, de hade rea 30% i hela butiken. Medan jag satt på cafét fick jag en hel del gjort, bland annat den inlägget jag nämnde i början av denna inlägg. Jag blev inte klar, men jag är en bit framåt i alla fall. 

Ja juste, glömde ju en annan sak också, innan jag kilade iväg till mötet såg jag att jag hade fått post, en liten söt hälsning till mig står det på den. Jag ville öppna direkt, men jag hann inte så fick öppna den nu istället. Var så nyfiken på vem det var ifrån, mest vad det kan vara för något. Har aldrig sett något från den här avsändare tidigare, och från vem liksom. Jag fick tänka ett tag innan jag är säker på att jag inte nätshoppat något (som ska levereras nu i alla fall), då släppte jag den tanken. Tur det för hade vart skit jobbig om jag hade beställt något och inte ens kommer ihåg.  Här är några bilder från dagen:
 
Vintage rosor sängkläder
 
Haha, hjärtorna gjorde bilden söt plötligt, hehe
 
Missis L. Phan börjar få långt hår igen och romantiskt med mönstrat hårband<3
 
 
Efter många om och men blev det  Tasty tuna bagel, caramell cheesecake och på det en chai Latte. 
 
Så söt paket!
 

Tisdag tolfte september tvåtusen sjutton

My Daily Life, My untold story You know there really isn’t much that can’t be solved by a decent cup of tea, mindfulness, my untold story missluong, the untold story Permalink1
Hej på er och bloggen. Idag är jag pigg och effektivt, därför tar jag i akt efter jobbet att sätta mig på ett fik innan jag kilar vidare för att mathandla lite. Älskling hämtar upp mig sen när han slutat jobbet. Jag jobbar inte förrän imorgon kväll, jag hinner vila mig senare ikväll tänker jag. I skrivande stund sitter jag på espresso house, gav mig på en stor salt karamell latte, på det tog jag en chokladbiscotti (erbjudande, men den var sådär bara). Tänkte att jag blir ju kvar här en bra stund, ska försöka fortsätta med Kenix present. (jag vet, jag är så ledsen över att jag blivit så försenad med den, men jag få inte sätta så höga krav på mig själv förtillfället). Det ordnar sig snart! 
 I övrigt vill jag bara förtydliga att jag är pigg men inte jätte pigg så jag inte missleder er, men piggare än dagarna som varit. Det känns gott att jag börjar få kläm på det här med nattmedicinen. Jag har fått "prova" mig fram lite grann för den har fungerat, men olika bra beroende hur och när jag ska upp dagen därpå. De senaste dagarna som jag ska upp och jobba tidigt, har jag sovit bra men blir väckt  nästan alltid 1-2h innan tiden jag behöver gå upp. på så sätt blir jag trött och känner mig inte helt utvilad även om jag lagt mig tidigt, även därför jag fått "skynda mig" (vilket innebär inombords stress, ej bra!)  iväg till jobbet fastän jag är förbered i god tid kvällen innan (med matlådor, frukost och dylikt). 

Det tog lite tid innan jag verkligen hittat den någorlunda rätta kombinationen. Var ju ledig i helgen och igår, jag skulle hem till svenljunga samt gjort lite annat. Men tyvärr fick det prioriteras ner och högst på agendan var att prova fram vilken tid på kvällen är bäst och ta medicinen och hur länge de verkar. Beroende hur länge de verkar har också ändrats med tanke på min daglig medicin trappats ner något. Sen kan jag säga såhär, att det krånglar på detta viset ska jag va glad faktiskt. Jag var irriterad och orkeslös och tycker nästan att detta är hopplös. Men jag får glädja mig att den fungerar dels snabbare och effekten varar inte lika länge är att jag har kommit framåt på vägen och kroppen har stabiliserats en aning. Därför har medicinen sitt verkan också något annorlunda. Den tanken lever jag verkligen på. Och jag är så glad att det äntligen visar lite framsteg. Så nu vet jag rätt så bra hur och när jag ska ta medicinen, och det är inte hela världen om jag missar en natt medicin, dock får jag vara förbered att jag kommer ihåg drömmer och att jag blir väckt mitt på natten. Vet man anledningen brukar det mesta löna sig. Och beroden på hur jag jobbar dagen därpå tar jag en halv eller en hel tablett. Älskling är och med i svängarna. Så nu är det bara att få med nära och kära också, det vill säga de som på eller av någon anledning sover bredvid mig eller sover hos mig, ska ha kännedom om min nattsömnsvana och medicinen. Så de kan hjälpa mig och hålla detta i balans. 
 
Förutom detta har jag kommit ut från bröllopsbubblan någorlunda, med det menar jag att den där ångesten över att det faktsikt är över avtagit en hel del, och vad som blev av och inte av, eller att det där hade jag velat ha istället och så vidare och så vidare. Kruxet i detta förstår jag nu att jag måste bara få lov att prata om det jobbiga (mest i andras öron , förlåt att jag säger så men det är sanningen), att jag bara få säga ut mina känslor. Som jag för övrigt alltid gjort hela mitt liv egentligen, stor skillnad idag är att jag inte får (ska inte få!) skuldkänslor för mina känlsor, eller rädd för att bli avisad för att verkligen få vara jag, dock. ( Sen om de är roliga eller jobbiga att höra, det  är jag väl medveten om, men jag måste få prata om det. Nu när jag inte har samtalsterapi regelbundet på schemat då måste jag få bukt med mina innersta tankar och hjärnspökarna på något eller annat sätt. Så låt mig få grubbla, låt mig få sörja, låt mig få känna, låt mig få erkänna, låt mig få acceptera, låt mig få ventilera, låt mig bara få vara jag. Ni som känner att ni på något sätt blir involverad med mig och mitt liv eller bara vill finnas där för mig. Va inte rädd att jag blir så här (allt jag skrev ovan), det är bara lill My som måste få utrycka sina känslor vare ni/du gillar det eller ej. Är du/ni villiga att gilla läget så är det bästa ni kan göra för mig är att bara finnas där, ge mig en riktigt riktgt go kram så är jag mer än tacksam. Lilla My vill bara bli sedd för att de känslorna hon har är inte "hennes fel", och att det jag känner är inget "brott" eller skamligt. Tålamod och förståelse är a och o i det här fallet. När hjärnspökarna kommer förbi måste jag också bara försöka acceptera att jag faktistk har dem och det gäller bara att lära mig att bevarq lugnet och glöm inte andas, dem kommer MEN de kommer också att gå sin väg. Så småningom kommer de att bli färre och färre för varje gång. 
 
Annars har jag kollat på repris av tvb serier, spelat mina restauranger och är stolt över att jag klarat att samla på massa guld och fått många medaljer till olika restauranger. Ni vet, en annan positivitet med mina spel är att Flo (som huvudpersonen heter i mina spel, alltså jag då hehe) hon är så driven och effektiv att jag får också sån kick när jag väl klarat av många banor och nivåer. Jag har även börjat ett annat spel där jag ska åter bygga (eller hur säger man?!) en gammal herrgård. En del tycker att jag driver mig själv till vansinne eller stressar till mig med dessa spel, men dessa spel hjälper mig med koncentrationen men samtidigt väldigt rogivande och hjälper mig att komma ifrån hjärnspökarna. Senaste tiden har jag inte haft så mycket lust för att måla, därför har mina spel hjälpt mig. Men i förrigår så fick jag tillbaka lusten för att måla i mina mindfullnes böcker, till och med målade sammanlagt 4-5 sidor. Fast de första sidorna var väldigt mörka dock, men de ljusnade upp och lev lite färgglatt i alla fall. Det är nämligen såhär, jag insåg att när jag målar, beroende på hur min själ mår, så utvisar det sig på vilka färger jag använder. Jag har sagt många gånger till mina syskonbarn när vi målar i mindfullnes böckerna (brukar ha en A5 bok som jag tar med när jag åker iväg någonstans), att det finns inga rätt eller fel gällande färgvalen. Visst är det fint med ljusa blommor och solig gult sol med vackert himmelsk blå himmel, eller rosa rutor och lila cirklar. Men himmeln kan också vara mörk och grått, blommorna kan också ha andra färger, som sagt inget rätt och fel, bara gå på magkänslan och kreativitetet. I och för sig så består de flesta bilder/motiv utav vad som helst, inte nödvändigtvis något särkilt föremål, på så sätt får man måla som man vill. Man ska ju som sagt inte tänka så mycket, utan bara vara i nuet och måla.  Puss och kram!
 
 
 
Till top