Missluong - The diary of my life

Soulmate

LOVE of my life, Missluong, Wedding militarywedding, pronovias, something blue, something old, something new, something borrowed, something blue, wedding, weddingdress Permalink0
1 month married to my soulmate today 29.08.2017 💞
From this day forward, you shall not walk alone. My heart will be your shelter and my arms will be your home
 
 
även om känslorna, ångesten och min dolda sjukdom tär på mig så har jag i alla fall det vackra bröllopet att blicka tillbaka till och min soldat som tar så väl hand om mig. Älskar denna bilden! Tack Leo som fångade ögonblicket. Jag är så tacksam. 💞

MRS

LOVE of my life, Missluong, Wedding missluong, mrs Permalink0
Hej bloggen! Hej kära familj och vänner! Hej fina läsare! 
 
I skrivande stund är jag tillbaka i Borås, vår längenhet. Det känns så annorlunda men ändå inte, vi har ju varit sambo drygt 1 år innan vi klev in i lägenheten som man och hustru. Vi kom hem i onsdags kväll och den känslan har vi mests dels jag kanske, har inte riktigt smällt det ännu. Att jag faktiskt är gift! Vi firade inget stort, hade bara lite plockmat på dt vi var sugna på och skålade , sen var det mesta dels softa och filmmys. Idag åkte Jinn till jobbet, en enda pass som han inte kunde ta ledig ifrån. Jag har varit kvar i Forsheda efter helgen, tillbringade 3 dagar och var en traditionellt svärdotter och fru. haha förlåt, jag kan inte sluta skratta när jag säger fru till mig själv. Eller överlag, man och hustru till oss själva. Tar nog ett tag innan vi smälter allt detta. Det där med svärdotter grejen, jag har ju inte varit i form som ni flesta hängt med, därme inte kunnat hälsat på svärmor så mycket innan brölllopet. Därmed kändes det en självklarhet att jag ska tillbringa några dagar hos Jinns trakt, även han har jobbat mycket så han saknat Forsheda. 

Medan vi var där hann vi umgås, äta gott men också städa och tvätta en hel del. Framför allt VILA. Herregud jag trodde inte att man kan vara så TRÖTT. men det tog nästan 2 dygn innan vi var någorlunda återhämtad. För min egen del så är det typ först igår som jag kände mig som en (riktigt) människa igen. Att komma hem till ens egna hem och säng, det var det bästa. Jag har inte riktigt velat förstå att bröllopet faktiskt är över, så tom dt har känt och jag vill ännu inte ritkigt släppa tankarna om det. Jag förstod att det skulle kännas tom men SÅ HÄR TOM, det var jobbig och sorgligt. Sen har det varit en hel del tankar kring det som inte blev av eller vad vi hade kunnat göra bättre, (som jag inte borde tänka på , jag ska släppa det nu) men ja, lilla My i en nötskal kan vi inte undvika hur som helst. 

Men den historien får jag återkomma i ett annat inlägg. Denna ville jag bara göra en hälsning som Mrs Phan. Och att jag är så berörd och lever verkigen i en lyckorus av alla fina bilder vänner och familjen lagt upp, både i instagram men också i Facebook. Alla gratulationer från alla och nära och kära gör mig så tårögd. Förlåt att jag inte riktigt tagit tag att svara, men det tog lite tid att hitta min lösneord till facebook kontot. Jag hade stökat till det sista så lappen låg inte där jag trodde jag lade den sist. Men nu så, nu ska jag passa på att tacka och låta Jinns konto vara i fred. =D
 
När vännerna sjunger för oss. Så lyckolottad att vi har varandra <3
 
 
 

Spets och romantiskt

Missluong, Shopping, Wedding, Wish List Bride to be, missluong.blogg.se, wedding, wedding inspo Permalink0
Jag kommer verkligen inte ifrån det här med spets och romantiskt, vintage stilen. förlåt att jag tjatar hela tiden om detta. Men till slut blir det en variant av denna klänning som aftonklänning utöver mina brudklänningarna. Jag hade sytt en i vietnam som är väldigt fin. Men ändå kändes det inte rätt innerst inne. Fin och galmourös vid ett annat tillfälle, vem vet, nästa år blir det en hel del stora festligheter då kommer den att kännas mer rätt då. Ni vet, jag är väldigt jobbig, jag och min magkänsla, bekvämligheten och hela lasset. Jag tycker mycket är fint, men att känna sig bekvämt i det också är en heeeelt annan historia. Största nackedeln är att jag inte vet om jag trivs eller inte förrän jag provat på det eller ha på mig det. Så en hel del tid går åt spillo på grund av det. Men jag är ju jag så att, jag får bara lära mig att leva med det och inte bli alltför styrd av det. Men jag lär mig fortfarnde hela tiden.
 
Tills dess blir det fantastikst med dessa typ av klänningar för mig. Jag ville bara blogga lite och varva ner ifrån det jag håller på med en stund. Så nära nu!
 
Till top