En välbefinnande lördag
God lördag vännen! Hoppas du får en fin helg och återhämtning.
Det var inte meningen att göra avbrott med bloggen och omvärlden bara sådär från ingenstans. Men då när jobbdagarna kom igång, ville kroppen per automatiskt fokusera på endast jobbet. Vilket har gett god resultat faktiskt och jag är glad att jag lyssnade
på kroppens signaler och prioriterat saker och ting därefter. Nu har jag jobbat i 1 och 1/2 månader och även gjort min första helg helgen som var. Om ni minns så berättade jag i senaste inlägg att jag valt att inte längre är sjukskriven istället temporär
gått ner i tid. Just nu har jag gått upp till 60% vilket motsvarar 2-3 dagar i veckan och veckorna jag gör mina helger blir då 3-4 dagar i veckan. Hittills har det gått väldigt bra och denna gången är som sagt annorlunda och min inställning är helt
annorlunda. Jag finner en annan självförtroende, energi och glädje som jag aldrig hade förra gången jag kom tillbaka till arbetslivet. Det bästa av allt måste ändå vara att få komma tillbaka och jobba med mina fantastiskta arbetskamrater, gamla som
nya, helt enastående medmänniskor som jag är så tacksam och stolt över!
Dock måste jag erkänna att nu senaste 2-3 dagarna uppkom det lite dilemma inom mig som jag hade svårt att reda ut för min egen del. Vilket ledde till att jag blev helv frustrerad och förtvivlad igårkväll. Gråt i halsen och var så vilsen att jag inte
visste vart jag skulle ta mig till. Nu idag efter en lång sovmorgon sen brunch hemma sen eftermiddags promenad med min käraste I i andra sidan luren blev jag lugnare och visare och kom mer till rätta från min vilsekommen.
Det är skönt att kunna prata och ventilera med någon som både är en god lyssnare samt har enormt med livserfarenheter. Dessutom mer eller mindre också genomgått likartade situationer som en själv därmed kan råda och värna om en.
Jag kände en stor lättnad och välbefinnande efter vi sa hejdå, så jag fortsatte promenerade 15-20 minuter till sen hem och läste ute i balkongen. Jag var mest vilsen för att jag inte rikigt kunde sätta ord på vad det var som inte kändes
bra och vad det var som tyngde ner mig denna gången. Var det mina egna eller var det någon annans bekymmer jag bär på nu igen. När jag till slut tror att jag hittat svaren behövde jag bara få prata och säga ut det högt så att jag kan få
lite feedback på mina tankar och funderingar. Jag är glad och stolt över mig sjävl för att jag stannade upp tidigt och lyssnade på kroppen och framförallt be om stöd när jag själv inte kunde lösa knuten på egen hand. Mycket bra och vilken framsteg
jag åstadkommit!
För övrigt ska jag iväg på tjänsteresa imorgon förmiddag med en kollega. Vi ska på UFPO's (Undersköterskor för Palliativ Omvårdnad) träff och utbildningsdag på Mellan Norrlands Hospice i Sundsvall.
Utbildningsdagen är på måndag men vi åker redan imorgon med tanken på avståndet och blir hemma i Borås igen på måndagskväll. Det ska bli så spänannde, detta blir en nystart för min del, min första tjänstresa sen jag varit borta från jobbet. Tänk
er att för 5 års sedan var jag också på min första tjänstresa på UFPO's utbidlningsdag i Stockholms Sjukhem. Förra året skulle jag faktiskt också iväg men till slut kunde jag aldrig utföra det på grund av osäkerhet och det sattes så mycket press och
ångest för mig så en annan kollega åkte åt mig istället. Men denna gången tänker jag inte låta hjärnspökarna vinna, jag är starkare än vad de tror!
Hoppas för övrigt att du och dina nära och kära mår väl och tack för att du inte glömt bort mig och klickar in hit för att hänga med mig och mitt liv. God natt och massa kärleks kramar till dig hjärtan! ♥