Missluong - The diary of my life

I notice everything

My untold story Permalink0
och jag hatar att jag känner av allt. Dessa känslor! Jag avskyr dem! Jag skulle göra vad som helst för att inte känna till allt detta!!!!!!!!!!!!!!!!! Jag är så utmattad..........

I almost forgot

I remember..., Missluong, My Outfits gif, missluong.blogg.se, my outfit Permalink0
Vet ni vad?! Jag har ju totalt glömt bort att jag har en sån snygg och bekväm skinnjacka (någonstans) i garderoben (eller så är det i mina lådor!?!) Nästan glömt bort att jag faktsikt var rätt så bra på att klä upp mig, eller inte klä upp mig precis (eller värsta fashion freak) men ändå faktiskt ha på mig mina kläder och inte låter dem bara ligga där och dammar! Skärpning mysan!
 
Denna outfit ser ju riktigt najs ut =) 
 
 

Tisdag tolfte september tvåtusen sjutton

My Daily Life, My untold story You know there really isn’t much that can’t be solved by a decent cup of tea, mindfulness, my untold story missluong, the untold story Permalink1
Hej på er och bloggen. Idag är jag pigg och effektivt, därför tar jag i akt efter jobbet att sätta mig på ett fik innan jag kilar vidare för att mathandla lite. Älskling hämtar upp mig sen när han slutat jobbet. Jag jobbar inte förrän imorgon kväll, jag hinner vila mig senare ikväll tänker jag. I skrivande stund sitter jag på espresso house, gav mig på en stor salt karamell latte, på det tog jag en chokladbiscotti (erbjudande, men den var sådär bara). Tänkte att jag blir ju kvar här en bra stund, ska försöka fortsätta med Kenix present. (jag vet, jag är så ledsen över att jag blivit så försenad med den, men jag få inte sätta så höga krav på mig själv förtillfället). Det ordnar sig snart! 
 I övrigt vill jag bara förtydliga att jag är pigg men inte jätte pigg så jag inte missleder er, men piggare än dagarna som varit. Det känns gott att jag börjar få kläm på det här med nattmedicinen. Jag har fått "prova" mig fram lite grann för den har fungerat, men olika bra beroende hur och när jag ska upp dagen därpå. De senaste dagarna som jag ska upp och jobba tidigt, har jag sovit bra men blir väckt  nästan alltid 1-2h innan tiden jag behöver gå upp. på så sätt blir jag trött och känner mig inte helt utvilad även om jag lagt mig tidigt, även därför jag fått "skynda mig" (vilket innebär inombords stress, ej bra!)  iväg till jobbet fastän jag är förbered i god tid kvällen innan (med matlådor, frukost och dylikt). 

Det tog lite tid innan jag verkligen hittat den någorlunda rätta kombinationen. Var ju ledig i helgen och igår, jag skulle hem till svenljunga samt gjort lite annat. Men tyvärr fick det prioriteras ner och högst på agendan var att prova fram vilken tid på kvällen är bäst och ta medicinen och hur länge de verkar. Beroende hur länge de verkar har också ändrats med tanke på min daglig medicin trappats ner något. Sen kan jag säga såhär, att det krånglar på detta viset ska jag va glad faktiskt. Jag var irriterad och orkeslös och tycker nästan att detta är hopplös. Men jag får glädja mig att den fungerar dels snabbare och effekten varar inte lika länge är att jag har kommit framåt på vägen och kroppen har stabiliserats en aning. Därför har medicinen sitt verkan också något annorlunda. Den tanken lever jag verkligen på. Och jag är så glad att det äntligen visar lite framsteg. Så nu vet jag rätt så bra hur och när jag ska ta medicinen, och det är inte hela världen om jag missar en natt medicin, dock får jag vara förbered att jag kommer ihåg drömmer och att jag blir väckt mitt på natten. Vet man anledningen brukar det mesta löna sig. Och beroden på hur jag jobbar dagen därpå tar jag en halv eller en hel tablett. Älskling är och med i svängarna. Så nu är det bara att få med nära och kära också, det vill säga de som på eller av någon anledning sover bredvid mig eller sover hos mig, ska ha kännedom om min nattsömnsvana och medicinen. Så de kan hjälpa mig och hålla detta i balans. 
 
Förutom detta har jag kommit ut från bröllopsbubblan någorlunda, med det menar jag att den där ångesten över att det faktsikt är över avtagit en hel del, och vad som blev av och inte av, eller att det där hade jag velat ha istället och så vidare och så vidare. Kruxet i detta förstår jag nu att jag måste bara få lov att prata om det jobbiga (mest i andras öron , förlåt att jag säger så men det är sanningen), att jag bara få säga ut mina känslor. Som jag för övrigt alltid gjort hela mitt liv egentligen, stor skillnad idag är att jag inte får (ska inte få!) skuldkänslor för mina känlsor, eller rädd för att bli avisad för att verkligen få vara jag, dock. ( Sen om de är roliga eller jobbiga att höra, det  är jag väl medveten om, men jag måste få prata om det. Nu när jag inte har samtalsterapi regelbundet på schemat då måste jag få bukt med mina innersta tankar och hjärnspökarna på något eller annat sätt. Så låt mig få grubbla, låt mig få sörja, låt mig få känna, låt mig få erkänna, låt mig få acceptera, låt mig få ventilera, låt mig bara få vara jag. Ni som känner att ni på något sätt blir involverad med mig och mitt liv eller bara vill finnas där för mig. Va inte rädd att jag blir så här (allt jag skrev ovan), det är bara lill My som måste få utrycka sina känslor vare ni/du gillar det eller ej. Är du/ni villiga att gilla läget så är det bästa ni kan göra för mig är att bara finnas där, ge mig en riktigt riktgt go kram så är jag mer än tacksam. Lilla My vill bara bli sedd för att de känslorna hon har är inte "hennes fel", och att det jag känner är inget "brott" eller skamligt. Tålamod och förståelse är a och o i det här fallet. När hjärnspökarna kommer förbi måste jag också bara försöka acceptera att jag faktistk har dem och det gäller bara att lära mig att bevarq lugnet och glöm inte andas, dem kommer MEN de kommer också att gå sin väg. Så småningom kommer de att bli färre och färre för varje gång. 
 
Annars har jag kollat på repris av tvb serier, spelat mina restauranger och är stolt över att jag klarat att samla på massa guld och fått många medaljer till olika restauranger. Ni vet, en annan positivitet med mina spel är att Flo (som huvudpersonen heter i mina spel, alltså jag då hehe) hon är så driven och effektiv att jag får också sån kick när jag väl klarat av många banor och nivåer. Jag har även börjat ett annat spel där jag ska åter bygga (eller hur säger man?!) en gammal herrgård. En del tycker att jag driver mig själv till vansinne eller stressar till mig med dessa spel, men dessa spel hjälper mig med koncentrationen men samtidigt väldigt rogivande och hjälper mig att komma ifrån hjärnspökarna. Senaste tiden har jag inte haft så mycket lust för att måla, därför har mina spel hjälpt mig. Men i förrigår så fick jag tillbaka lusten för att måla i mina mindfullnes böcker, till och med målade sammanlagt 4-5 sidor. Fast de första sidorna var väldigt mörka dock, men de ljusnade upp och lev lite färgglatt i alla fall. Det är nämligen såhär, jag insåg att när jag målar, beroende på hur min själ mår, så utvisar det sig på vilka färger jag använder. Jag har sagt många gånger till mina syskonbarn när vi målar i mindfullnes böckerna (brukar ha en A5 bok som jag tar med när jag åker iväg någonstans), att det finns inga rätt eller fel gällande färgvalen. Visst är det fint med ljusa blommor och solig gult sol med vackert himmelsk blå himmel, eller rosa rutor och lila cirklar. Men himmeln kan också vara mörk och grått, blommorna kan också ha andra färger, som sagt inget rätt och fel, bara gå på magkänslan och kreativitetet. I och för sig så består de flesta bilder/motiv utav vad som helst, inte nödvändigtvis något särkilt föremål, på så sätt får man måla som man vill. Man ska ju som sagt inte tänka så mycket, utan bara vara i nuet och måla.  Puss och kram!
 
 
 
Till top