Missluong - The diary of my life

Surround yourself with the things you love, discard the rest

Books & Poems, Food & Drinks, Inspiration, Missluong, My Daily Life Jojo Moyes, after you, sushi Permalink1
Igår när jag skulle hem, så stannade jag kvar ett bra tag nere i omkläddningsrummet, även där har ändrats lite grann, massa nya namn på skåpen och jag har fått enstaka nya skåpgrannar. Jag tog tid på mig mest för att jag ville varva ner innan jag går hem samt städa ur mitt skåp lite grann. Hade både skräp och gamla papper och kläder som jag totalt glömt bort att jag ens hade där och inte minst, strumpor som skulle tas hem för tvättning. Haha! Jag byter strumpor ganska ofta på jobbet därför luktade det som tur inte illa. 
 
Idag var det något lättare och jag hade bättre färg på ansiktet sa mina kollegor. Det märks att små små steg gör susen. Efter jag slutat jobbet bestämde jag lunchdejt med jinn och P&M på Eest, längesen jag åt sushibuffeé så det var gott. 
 
 
 Innan jag promenerade ner till stan och mötte upp de andra gick jag förbi jobbets bibliotek och lånade lite böcker, satt även och läste lite. Härligt när man hittar böcker som man kan läsa vart man än har chansen, så bra är dem! Just nu läser jag Arvet efter dig av Jojo Moyes, uppföljaren av Livet efter dig. 
 

Baby Steps

Missluong, Thoughts & Words Permalink0
Det är lätt att man misstror och förhastar sig, att man frisknar fort bara man är tillbaka på jobbet, det gäller att lära sig tillåta sig själv att faktiskt få ta det lugnt. Att man har den positionen man har just nu för en anledning, och struntar i vad andra säger. För de är inte i din situation, det är lätt för de att döma, men mest för att de inte vet bättre. Man ska heller inte kräva eller frövänta sig för mycket egentligen, det är först då de själva genom går det man själv går igenom som de kanske förstår. Men som tur är, den omgivningen jag är omringad, de har relativt bra erfarenhet så de tar åtminstone hänsyn till en. Däremot förståelse det är inte lätt, men som sagt, det beror mest på brist på kunskap så jag klandrar ingen. Jag är tacksam när de gör sitt bästa, tanken är allt som räknas efter allt. Jag mår efter omständigheterna bra i nuläget men min bra är inte den bra som förut, men ändå bra kan man säga. Baby steps counts as long as you are going forward....
 
 
 
 
 
 

Life isn't about waiting for the storm to pass...It's about learning to dance in the rain

Kära bloggen!
 
Hösten är här, kallt, blåsigt  och rusk, men otroligt vackert när löven fångar oss med storm med höstens olika färger. Hösten har sin charm och jag älskar det för då är det även extra harmonisk och mysigt och tända upp all ljus man har hemma ( i alla fall jag ). Jag har väl berättat att jag älskar att tända ljus, all sorters ljus och mysiga filtar och varm kopp te. Jag glömde ju nämna relax musik! 
 
Idag vill jag gärna berätta lite saker för er, hela "historien" kommer jag nog inte kunna berätta idag, för det är ganska mycket. Men jag tror att jag, först tänkte jag inte berätta alls, men efter allt som hänt och vad jag som händer hos mig just nu, insåg jag att det är väldigt viktigt att jag delar med mig denna delen av mitt liv för bloggen, och er som är intresserad (eller er av rent nyfikenhet, hehe,) skämt åtsido, men kanske inte haft tillfälle eller chans att fråga mig persoligen eller er som jag själv vill berätta till men inte haft chansen, eller helt enkelt inte blivit av olika anledningar. Jag är ju heller inte världens bästa på att ta initiativ att ses eller höras av. Men jag gör mitt bästa och efter min förmåga om man nu kan se det så. Även om det varit mörk period och otroligt jobbigt, men det är en del utav mig, och jag måste enas med den. Jag känner att jag vill gärna fortsätta vara "jag" oavsett vad som hänt eller kommer hända, och det är först jag kan vara ärlig mot mig och mina nära och kära som jag kan vara "mig", om ni förstår vad jag menar. Jag föredrar självklart att man pratar personligen, det har jag alltid gjort, och kommer att vilja det framöver också. Men den finns tyvärr vissa saker som är svårare att prata om och skriva ut känslor är trots allt det jag är bäst på. Skriva noveller som inlägg är jag bra på haha, men vad läsaren förstår och tolkar, ja det är en annan femma. Men jag känner att det är bättre att skriva och förmedla (eller ha samtal) än att inget sagt alls, man har i alla fall bättre förståelse för varandra, mer eller mindre. Men om ni vill följa med mig i nöd och lust så kika in hit emellan åt så dyker det upp lite inlägg då och då så ni förstår mer. 

Men men, någon novell inlägg är inte denna, utan jag ville bara dela med mig jag haft en bra dag idag. Det var en kort dag på jobbet, men det var en bra start, jag smyg startar och tar det lungt när det gäller jobbet. För jag haft som sagt en tufft period. Min älskade kollega Ingela var på plats och tog emot mig, samt min fantastiska chef. Utan dem hade jag nog inte orkat gå igenom dessa månader, och kanske inte ens varit på jobbet idag. Kort dag men hjärnan blev rätt slut av all uppmärksamhet av tankar, intryck och många många blandade känslor. Men en skön promenad hem och dessa vackra höstfärger distraherade hjärnan en hel del, det var skönt, jag fotade lite som jag tänkte dela med här sen. Sen åt jag lunch i lugn och ro hemma, och läste lite, tände ljus och bara kröp ner i min gosiga filt på soffan, sen somnade jag. Det var ovanlig tid att ta en tupplur men jag var tröttare än jag trodde, var ju nervös igår kväll så jag sov dålig trots att jag sov. Efter tuppluret fräshade jag upp mig lite och tog cykeln ut till Kulturhusets café nära stadsbiblioteket och mötte upp Ingela och Mia (mina världens bästa kollegor!). Återigen, jag är så tacksam att dessa fina människor finns i mitt liv. Som vanligt satt vi i timmar och bara pratade och de berättade mycket detaljer om vad som hänt och vad jag har missat osv. Jag åt dessutom en väldigt god höstig het räksoppa, dock inte så het för min asiattunga, men gott var det ändå. Som alla andra gånger, dröjer det alltid ut på tiden när vi ska säga hejdå till varandra, hihi jag fick upplysa jinn några gånger extra så han inte blir orolig när jag skulle cykla hem. Min "älskling, jag cyklar hem nu" kan tar upp till minst 20 minuter innan jag verkigen cyklar på riktigt. Ah, det är nog bara något som jag skrattar åt mig själv, tror jag. För ibland kan jag åka bil och säger till JInn att jag åker nu, så kanske jag dröjer kvar för att prata med någon eller så, så kan jinn ibland tro att jag kört vilse eller något när det tar tid för mig att komma hem. För jag har kört fel osv förut, hahah när jag nyligen fick körkort, min lokasinne är sämst, värre när jag ska köra bil eller cykla har jag nu fått aceptera. Promenad och buss vägar kan jag, men ja....det är ju inte samma sak när man kör bil eller cyklar! My i en nötskal som vanlig, det är sig lik oavsett vad. 
 
Nu ska jag varva ner och krypa ner till sängs, imorgon är det en ny dag med nya tag! Jag delar med mig lite bilder från dagen idag. Ytterligare en tillfrisknad faktor när jag fotar vad jag ser under dagen och faktiskt lägger upp och bloggar.
 
En perfekt dag som lyser upp i höstmörkret!
 
Till top