Grå moln och det gör ont i hjärtat
God morgon hjärtan. Hoppas ni mår bra.
Igår gick jag och la mig oroligt, kunde inte riktigt sätta ord på vad det var som gjorde mig orolig förutom magen. Jag är glad att aptitet kommit något tillbaka, dels för att jag känner att jag äntligen hittat den enda rätta vägen för mig och dels för att älskling gjorde ett schema för mig där jag numera följer medgörlig. En enkel daglig schema för rutinens skull, för måltiderna, när jag ska vila mig, när jag ska göra det jag tycker om och mina promenader. Som jag borde ha följ för längesedan men enbart i mitt huvud och det gick ju aldrig, men det ligger andra orsaker bakom också, det återkommer jag också lite framöver tänkte jag. Nu när jag äter någorlunda regelbunden då är ju tarmarna inte jätte glad, de har varit så slapp och haft det lyx senaste 2 åren och inte behövt jobba så mycket. Så nu ska jag försöka hitta ett sätt att balansera med mina tarmar så båda ska bli nöjda. Jag är tacksam att älskling finns hos mig varje kväll och hjälper mig att tänka om det verkligen är nödvändigt att ta vid behov medicin eller nattmedicin när jag var så orolig som jar var igår. Utåt syns det ju inte, men inom mig känner jag bara en olustig grå moln som hänger efter mig och det gör ont i hjärtat och jag vill bara gråta så fort jag inte gör någonting som distraherar mig. Jag skriver ju dagböcker för hand numera, men det är inte alla gånger det hjälper heller, men för det mesta så jag ska fortsätta. Jag saknar min familj. Tur nog mot morgonkvisten efter jag hade gått upp och druckit lite vatten somnade jag om och drömde en fin och mysig dröm, om mig och min familj, mesta dels syskonen. Sist jag träffade mina kollegor berättade dem lite om vilka som har blivit gravida och att det är nu en babyboom på jobbet igen, nu väntar vi bara på My. Kanske därör drömde jag denna dröm, att det var babyboom hemma också. Vi alla systrarna väntade nämligen barn samtidigt, det var så mysigt men också skumt. Det började först med att min lillasyster berättade för oss att hon väntar sitt andra barn. Hihi ah, vi har skojat ganska myckte om detta hemma också nu när jag tänker efter. Jag vaknade och kunde inte slut le i alla fall. Jo tillbaka till medicinerna, jag var något desperat igår för jag var rädd att jag skulle börja stor gråta om jag ska försöka somna, då betyder det att jag kommer säkerligen inte kunna hålla mig och låter själen och hjärtan tar över, men jag hejdade mig och sa till Jinn om mina oro och obehag. Jag har nämligen inte behövt ta något av dessa i cirka 2 veckor nu, jag är så glad och lättsam över det, så i första hand ska vi försöka på andra sätt. JAg vet att jag kan kontrollera mina känslor, jag är bara så tveksamt och otryggt när molnen hela tiden hänger efter mig men med stöd av min kärlek då vet jag att jag är stark och kan hantera det. Jag sa bara till Jinn att om jag vaknar inatt och tycker att det fortfarande är jobbig då tar jag medicinerna. Men jag lyckades sova och inte behöver ta något. Dels har jag ju mindfullness musik i bakgrunden varje natt och jag förösker verkligen att använda mig av att vara i nuet, det är svårt men jag försöker, vissa gånger klarar jag det och vissa inte. Varför skriver jag denna inlägg, för jag vill berätta för er att jag har bra dagar men också många sådana här oroväckande dagar och kvällar, men just idag har det varit ett bra tag nu jag har det på så sätt att jag haft tanke att ta till mig medicin. Det vill jag berätta för er så ni också hänger med i min resa. kramar
