My. N. L. Phan.

Mardrömmar i mängder och oavbrutet, fruktansvärt jobbigt och läskigt. Mardrömmar är mardrömmar, men att man äntligen vaknar och tror att det är över, till stor besvikelse och lidande när du inser att du just vaknar i drömmen bara. Sådär bestod min morgon av och det slutade aldrig. Kallsvettades och än när jag skulle upp och byta om var linnen fortfarande våt av kallsvetten. Jag var helt slut bokstavligen. Inte nog med att jag i vetskap vet att jag kommer att bli sen till samtasterapin, 15 min kvar och än ligger jag kvar i sängen, även om Jinn skulle köra mig behöver bilen säkert skrapas och värmas upp efter gårdagens magnifika snöfall. Men vad ska jag göra, bita i det sura äpplet och göra det bästa utav situationen, tur nog är det inte långt till samtalsterapi hemifrån med bil tänkte jag. Jinn ville passa på att arbeta med sin projekt och väntar på mig på cafet i närheten. Jag skyndade mig upp och slog in dörrskoden, något som jag varje gång måste ta upp almenackan (visitkortet och koden ligger där inne) för jag kommer inte ihåg koden utantill. Idag har de tydligen någon form av gruppterapi i en utav salarna, mycket jackor utanför och ljud hördes dock hörde man inte vad de sa bara ljud. Dörren till salen jag brukar gå till var stängd, vad ska jag göra tänkte jag inom mig, hon kanske kommer ut en gång till och se om jag kommit?! Inget händer och snart ännu 10minuter har gått. Vad jobbigt att jag är sen men är här och personen i sig kanske först kommer ut och kollar upp mig kanske ännu senare, vilket framstår jag som jätte sent när jag var kanske bara nästan 10 minuter. Måste tillägga så det bli rättvis för mig, senaste månaderna har jag inte kommit sent till mina möten och jobbet, utan har varit minst 10 min före, därför fick jag inte jätte dålig samvete idag, det fanns och låg en orsak bakom denna förseningen. Jag tänkte ringa upp psykologen för att förtydligöra att jag är på plats, men hon var så klart inte tillgänligt, när jag precis skulle slå sekreterarens nummer slog det mig, "är det inte klockan 10 jag skulle vara här?!". Jag var inte 10 minuter sen, snarare hela 40 minuter för tidigt!

Hemska morgonen och fel tidsuppfattningen ledde till möjlighet för en mysigt frukost med min man på cafét istället. Det gjorde att de där mardrömmarna inte besvärade mig så länge, dock hade Jinn också mardömmar vilket förklarar varför vi var så sega och trötta bägge två ochi nte ritkigt uppfattade tiden. Gullig som han var väntade på mig ytterligare och sedan åkte han hem för att byta om sen vidare till jobbet. Jag däremot hade en väldigt bra samtal och det är min fjärde gång denna gången. Jag vet inte om jag nämnt det tidigare, men denna sjukskrivning beviljade mitt arbetsplats mig ytterligare 5 tillfälle för samtal och jag tackar innerligt för det. Jag kan gå djupare i samtalen i sig i enskilda inlägg framöver tänkte jag. 

Har varit på kulturhuset många gånger men inte suttit här och har denna utsikt tidigare. Så himla mysigt och charmigt med alla dessa kandelaber och vinflaskor. Pricket över i:et är ju alla dessa goda kakor de har på bardisken!

 

Ost och skinka macka och till det en tomte chailatte 😍