Missluong - The diary of my life

Insikt

Missluong, My untold story, Therapy & Mindfulness the untold story Permalink0
Be true to yourself. Det var förklaringen till min spänningshuvudvärk senaste tiden. Återkommande ångestattackar och nedstämdhet som jag trodde jag hade kontroll över som kommer och går är ytterligare följder. Inget jag egentligen ville inse, men jag var tvugnenn att vara ärlig. Sanningen och ärlighet är bra men sårande, helvetets jobbig om jag ska vara helt ärlig. Men väger huvudvärk mer eller sanningen? Beroende vem frågan ställs till får man säkert olika svar. Beror nog väldigt mycket på vad du värdersätter och prioriterar mest. Knepig analys när jag tänker efter men ja, det tillhör nog när det gäller mig. Jag är ibland onödig djup och bekymrad. Inte bara över mig själv, utan för andra. Min svaghet. Jag håller på att träna upp mig att sluta tänka så mycket på andra, åt andra, för andra. För att göra det hela rättvis för mig vill jag bara berätta närmare anledningen och om det här med att jag tänker och bryr mig så mycket för andra. Jag tror, eller jag kan säga att jag vet numera (efter samtal, först diakonist från jobbet sedan vårdcentral och nu S:t Lukas) att största anledningen är att jag själv har tyvärr upplevt...
 
(snälla rara, jag vill bara tydliggöra ytterligare att när jag skriver mina inlägg, speciellt när det finns en koppling mellan barndomen/tonårslivet eller den lilla flickan. Jag menar inget illa eller kasta skulden över axeln på någon. Utan det är bara de faktum som orsakat/påverkat som lett till dem konsekvenserna idag. Så jag hoppas innerligt att ni som läser, att ni inte tar åt er, även om det kanske känns som att det är riktat mot er. Än en gång, tack för att du vill gå igenom denna resa tillsammans med mig) 
 
....upplevt att ingen tänker på mig, för mig. Det är tråkig, men så var det. Omgivningen brydde säkerligen om mig, men det var inget som syntes, inget som jag fick bekrfätelse av att dem gjorde. Därmed vill jag inte att någon annan, framför allt dem jag älskar ska behöva känna det jag känner eller upplevt/upplever. Någonstans har en ond ande sått ett frö i mig med mörk och ond jord och nu efter alla år slått rot. Denna frö blommar ut då och då när det var många jobbiga omständigheter eller händelser som skadat mig i en längre period. Som värst var när alla dessa incidenter kommer på en och samma gång. Jag klarade inte av mer. Blommor är fina att titta på, men om man är allegisk mot dem då måste man tyvärr göra sig av med dem oavsett hur mycket man än tycker om dem. Därför fick jag hjälp med att först låta det fortsätta blommar ut, det vill säga,att jag behöver bemöta mig själv, den riktiga My som ingen egentligen ha träffat. Förutom Jinn kanske, under vår 9 års förhållande så har han sett mina mörka stunder mer eller mindre. Men det var något vi trodde tillhör livet och förhållande, vi tänkte inte så mycket mer på det. När planten har blommat ut och nu falller av, då är det dags att plantera om planten. Men innan man gör det behöver man ta bort dem gamla och dåliga jord. Det vill säga, efter du mött och fått dina svar börjar bearbetningen, processen kan ta långt tid beroende på hur mycket jord det finns att bli av med. Målet är att när allt dålig jord är borttagen och likaså gamla överblivna rötter. Ska jag finna en ny planta som jag trivs och känner mig trygg. Nästa steg är att så fröet med nytt jord och ta hand om den varsamt. Ge den kärlek och näring, så kommer den sakta men säkert att blommar ut igen. Jag karakterisera mig som den fina plantan jag berättar om. Hur lång tid det tar för plantan att blommar igen, har ingen svar på. Det enda jag kan göra nu är att ha tålamod, sluta inte att ge den en chans att få gro och växa i sin egen takt. Under tiden ska jag försöka hjälpa mig själv att rensa alla dessa ogräs som kan växa upp, och ibland när solen inte skiner få jag försöka ge den solsken av andra saker, vattna den varsamt och allt som tillhör.
  Att komma till insikt och vara ärlig mot sig själv är inte lätt. Men det är definitivt värt mödan.
 
 
Till top