My. N. L. Phan.

Igår var en helvetetsdag som jag inte kommer att skriva om mer eller berätta mer om. Ska snart ha telefontid med läkaren, får väl se om det blite något nytt eller bara kämpa på. Jag vet att alla vill mig väl, menjag är jätt trött och försöker verkligen tänka gott om allt och alla, inklusiv mig själv. Men det är som om någon (största sannolikheten jag) tryckt på knappen, stänga av känslovärlden och mänskligheten. Ni vet som i the vampire diaries, där de stänger av mänskligheten när lidandet är så smärtsamt och börjar bli ond och äter på allt de ser. Men tyvärr jag är fortfarande lilla jag som måste bara kämpa på vidare. Jag har ingen knapp som jag kan bara stänga av. citat och dagens inlägg har ingenting gemensamt,,jag ville bara posta upp den för jag tycker verklgien ,nu ringerr läkaren.

Vet ni vad, jag vet faktiskt inte varför jag valde denna quotsen trotls allt. Kanske för att det var den jag senast postade upp i instagram. Så lite ökning på medicinen, sjukskrvinging typ året ut kan man mer eller mindre säga, dock hel sjukskrivning är till början av december, Så nu är jag på ruta ett igen. Men det hjälper inte att gråta och domna bort känslor och verkligenheten,,, jag ska kämpa på. återigen, tusen tack för alla era genuina omtankar som visas på alla möjliga sätt till mig. De nås fram och jag är så tacksam att ni är ni och ni är så fina mot mig. Att ni ser mig.  ♥