My Nadja Luong Phan

En dag rikare på klokhet

MISSLUONG, MY UNTOLD STORY - Depression & Ångest klokare, my untold story missluong Permalink0
God kväll hjärtan. Hur har ni haft det idag? Hoppas ni haft en lugn och bra söndag, utvilad för att starta en ny vecka med nya möjligheter imorgon. Min söndag har varit rätt så turbulent men ändå inte när jag tänker efter. Jag sov gott inatt det är jag tacksam över. Däremot besvärde jag mig av fruktansvärt klåda i överarmen mot morgonkvisten när jag vaknde till. Ni kanske inte lagt märke till eller jag kanske inte ens nämt det här i bloggen. Men senaste tiden har jag haft fruktansvärt besvärlig med små blåsor/knotttrar (!) på olika ställen på kroppen som kommer och försvinner, och de kliar något in i helsikke. Många gånger kliar jag så intensivt att jag får blåmärke och rivmärke efteråt, men som sagt, det kommer och går därför har jag inte tänkt så mycket mer på det. Men nu börjar det bli rikigt jobbigt och min tålamod börjar nå sitt slut. Jag ska ringa vårdcentralen imorgon och se om de kan undersöka mig, åtminstone göra ett allergitest vill jag göra. Det känns lite så som att det är allergireaktion, sen gör jag det man absolut inte bör göra när det gäller sjukdomar, nämligen goolge:la. Google är bra men ibland alldeles för bra och det blir för mycket av det goda helt enkelt. Men jag ska inte gå så djupare in på ämnen idag kom jag på, jag ville bara gå in på det kort för att ni ska förstå varför jag drömde som jag gjorde när jag somnade om. När jag låg där på morgonkvisten och slö surfa om klåda,  fick det mig att tänka på att när något hos mig har blivit bättre så ska det alltid dyka upp något annat som besvärar mig istället. Men något som jag inte ritkigt tagit på fullaste allvar eller göra något åt saken, är nämligen drömmarna som jag drömmer om nätter. När jag tog medicin på natten kunde jag sova och medicinen gjorde även att jag inte kommer ihåg drömmarna, bonus på köpet med andra ord. Men trötthet och vetskapen om att jag måste ta medicin resten av mitt liv på grund av drömmar som följd kostar mig alldeles för mycket. Då sökte jag runt och se hur andra personer gör runt om i världen, hur de lever med drömmar, så som personer som lider av ångest och psykisk ohälsa få lära sig att leva med dem och inte mot.
 
Rätt som det är somnade jag igen utan att veta, nästa gång jag vaknade var mina kläder fuktig av kallsvett. Men jag var för trött för att bry mig utan somnade om vid nästa ögonblick. Tills jag drömde om något jag är som mest rädd för, krälsdjur, insekter och hela companyn. Det var så läskig att jag ryser hela mig, något ofattbar obehag känsla i kroppen och jag stor grät och skrek allt jag bara kunde, men min omgivning verkar inte höra eller se mig. Jag gråter tills jag vaknar och trodde att det var verklig tills jag såg att jag var i mitt eget sovrum och inte i det rummet i drömmen. Nu var kläderna verkligen blöta av all svett. Svettas hela kroppen om nätterna är också något som tillkommit senaste månaderna, jag har aldrig svettas på det här viset någonsin, förutom på pannan när det är som varmast eller när jag är nervöst. Vet inte vart allt detta kommer ifrån. 
 
Till skillnad från början av min sjukskrivning och nu är att, visst jag valt bort medicinen för natten och är beredd att ha jobbiga drömmar som följd. Men skillanden är att jag låter inte dem ta över mig på samma sätt som förut, men de är fortfarande hemska och fruktansvärda och drar jätte mycket energi och batteri från mig. Ni som orkar läsa hittills i inlägget vill jag komma fram till att undermedvetet tänkte jag på eksem och klåda och problematik med drömmar som besvärar en. Den kombon gjorde att jag drömde den mardrömmen jag berättade nyss. En del säger att man brukar drömma om det man tänker på innan man går och lägger sig. Detta låg jag inte och tänkte på innan jag somnade igårkväll, jag sov jätte gott. MEN det händer okontrollerat vissa gånger att jag tänker, läser eller ser något och strax därefter råka somna, det kan inte jag styra. Det är det som jag tycker är svårt. Med andra ord ska jag inte se, lyssna eller tänka på något alls för att slippa drömma?! Det låter inte så hållbart i längden för min del, jag är ju trots allt mänskligt. 
 
"problemet" är inte längre att jag har svårt att somna, inte kan sova eller sover inte gott som jag led av tidigare. Nu är det snarare de här få timmarna och stunderna som jag vilar eller sover utan att kunna styra, det är då jag drömmer, även här kan jag inte styra mina drömmar. Den här inlägg låter som om jag gnäller men det är inte så fallet, utan den syftar på klokhet där jag kommit underfund med att trots eländen med mardrömmar så finns det fortfarande ljussken att hitta i mörkret. Jag behöver bara hitta rätt sätt och rätt redskap att använda mig av. Jag ska prova att härdanefter föra en drömdagbok, syftet är inte att tolka vad mina drömmar betyder, syftet är att se sammanhanget och kopplingen till hur och varför jag drömmer så mycket som jag gör. För att hitta ett sätt att påverka och acceptera det är så mitt liv består av och leva med drömmarna och inte mot dem. Senaste tiden har jag succesivt lärt mig bättre att hantera ångesten därmed ligger inte vikten så mycket på vad mina drömmar betyder utan som jag skrev ovan och hitta de bovarna som trigger igång det hela. För övrigt sover jag relativt gott och ibland bättre de andra dagarna/gångerna. 
Avslutningsvis av denna halvt diffus inlägg vill jag bara säga att trots omständigheterna så har jag varit på gott mod idag och känner mig klokare. Däremot har resten av dagen varit lite onödigt från min sida när det gäller sätta ihop bilder till inläggen om julen och slösat en massa tid på att lära mig på nytt på en app som jag använt mig av för att redigera bilder. Det krånglade med appen, jag raderade den och laddade om den på nytt, slutar med att appen uppgraderats sig och det tog 100 år för mig att lära mig allting igen. Sen kunde jag göra kollage och det jag brukade göra. Mitt i allt så springer klockan iväg och jag få inte slarva med maten och nu är klockan redan 22! Kan också förtydliga att den senaste 30 minuter som gått har jag ägnat mig åt att berätta hela (den lååånga versionen) av min dag för hubby som kom hem innan. Jag måste tyvärr avrunda min dag nu, klockan springer bara iväg. Jag vill inte stressa och skriva de kommande inlägg. De finns kvar, bloggen finns kvar och jag finns kvar imorgon. Kramar! 
 
🌟 Idag är jag en dag rikare på klokhet 🌟
 
 
Till top