My. N. L. Phan

Middagar med Pappa och Mamma

FAMILJEN, MY UNTOLD STORY - Depression & Ångest Permalink0
God kväll vänner. Jag ska alldeles strax krypa ner till sängs. känns ändå bra att trots dagen började turbulent så fick jag ordning på den rätt bra resten av dagen ändå. Nu är julbilderna uppe och en hel del tankar skrivits ner och lyft upp det här i bloggen. Då är det bara att fortsätta med nästa punkt i min to do list. Det var kärleksfull och varmt i hjärtat när jag såg mina föräldrar idag. Andra gången som jag och hubby åker hem och äter med dem på tu man hand, (sens återfallen). Jag kanske inte skrivit om förra gången, jag minns inte riktigt men jag var jätte nervöst då, denna gången var det betydligt mycket lättare och jag är tacksam att det blir bättre och bättre för varje gång. Idag var inte min lillebror hemma så det var bara pappa, mamma, hubby och jag. Vi åt en alldaglig middag men för mig var det som  gourmet middag, för sådana här stunder med mina föräldrar betyder så mycket för mig. Sen är det alltid godast att äta mammas mat, oavsett vad hon än lagar, allt smakar extra gott. Det är nog omsorgen och vilkorslöskärleken  hon lagt ner som gör det så utsökt. Det glädjer mig att se mina föräldrar också uppskattar de gångerna vi kommer hem, men framför allt fekventen och det alternativen som jag valt att utföra det på. Det var lite svårt till en början, för det avviker något från hur jag gjort förut. Men så här har jag fått göra med allting, jobbet,  familjen, vänner, gå och handla, promenader, träffa människor etc. Allting har jag fått ta ett steg åt gången och i en lugn takt. Tålamod är nyckeln i det hela. 
 
Detta åt vi idag, stekt fisk med asiatist sås. Bittermelon soppa. karamelliserad sidfläsk och räkor. Kokt broccli och  haricot verts. Gurka.
 
Detta åt vi förra gången jag var hemma, då min lillebror också var hemma. Skaldjurs och nötkött Hot pot och massa grönsaker.
 
Innan den tiden jag blev sjuk brukar jag greja och dona väldigt mycket i köket och tycker om att göra maträtter från skretchen som våra mammor gör. Jag tog emot för det mesta bara mat som jag inte kan laga själv eller vågat prova mig på att laga osv. Eller så brukar jag säga att jag kan ta emot råvarona och sen laga själv hemma så äter vi det färsk nylagad istället för att värma upp eller frysa in det. Numera har jag inte  krafter till allt sådant, tyvärr, kanske någon gång men det är ju inte hållbart. Därmed skickar både mamma och svärmor en hel del mat till oss, och jag tackar och tar emot hel hjärtat. Jag var så envist förut att jag vill göra så mycket själv som möjligt därför kan jag framstå väldigt kall eller sträng och inte vill ta emot så mycket. Men egentligen var det så många olika blandade känslor som jag inte tagit itu med därför förstod jag inte ritkigt själv vad jag behövde. Jag ser nu själv att bägge mammorna blir så lycklig och de mår så väl i själen när de ser att jag tar emot mat som de gjort och att de får en chans att ta hand om mig på distans. Nackdelen är väl bara att vår frys får inte plats och jag äter, men det tar tid därför ibland måste jag ändå avböja vissa fryst råvaror eller mat och hämta dem nästa gång istället. 
 
Natti natt. 💕💕
Till top